Idag är det internationella kvinnodagen. Och eftersom jag är född till hona tar jag min dag på fullaste allvar. Jag började med att vakna i en säng som inte var min egen, hoppade i gårdagens kläder och stoppade bh:n i handväskan (eftersom den senare idag ska brännas på ett bål av orättvisor och brustna kvinnodrömmar). Sedan drack jag en öl till frukost och smetade på knallrött läppstift, för att verkligen visa er om att man visst det kan vara både feminist och fåfäng. (Hallå, Linda Skugge’rå!) Det är inte längre bara traktorflator förunnat att gnälla över patriarkatet.
Mest uppjagad av alla är naturligtvis mitt alterego Candy. Hon väser så fort en man tittar på mig, vilket – let’s face it – är rätt ofta. Jag är trots allt cookielicious, åtminstone de dagar när mina boobies är korrekt upplyfta i bysthållare. Candy har dagen till ära dessutom identifierat minst 4 män som inte tar ut någon pappaledighet, och just nu är hon uppe hos koncernchefen och kräver att få se lönestatestiken. Och vet ni, idag på lunchen kom en gubbe och höll upp dörren för mig. Jag menar, vad tror han, att jag inte kan öppna dörrar själv?
Nej, Mutantmuttan är egentligen den enda som faktiskt förstår mig idag.
Postat i:Kvinnosaker
